EN OROLIG HISTORIA TILL LARS JANNEDAL's ÄRA
översatt till svenska av :
Magnus Kvant
7, rue de Bellac
67470 Niederroedern, France
Mkvant@csi.com

-Det Är verkligen gott, det hÄr luxemburgska vattnet, sa Holmes. Vi befann oss pâ kur i Baden-Baden min vÄn och jag. Baden Baden ligger ju i Baden Wurttemberg i Tyskland och Holmes felaktiga geografiska kommentar var blott Ännu ett tecken pâ hans elÄndiga tillstând.

Den odödlige detektiven led av sviktande hÄlsa och jag hade med viss bestÄmdhet tillrâtt honom att vila upp nâgon tid pâ lÄmlig ort och dricka brunn. Vi hade visserligen redan tillbringat tvâ mânader i Holmes' stuga i Kâseberga nÄra Ystad i Sverige, dit Holmes ju numera har för vana att taga sin tillflykt sommartid. Den överdâdiga utsikten över den glittrande östersj“n frân de grÄsbevuxna kullarna vid kusten, den goda maten i gÄstskiverierna lÄngs landsvÄgarna, de flitiga besöken hos Äppelmusterierna och de mânga historiska utflyktsmâlen, allt brukade göra Holmes mycket gott. Detta âr var det emellertid annorlunda.

Holmes hade tagit sâ illa vid sig av hÄndelseerna i samband med ® Den lismande mannen i Ystad ¯ att han inte kunde finna nâgon ro. Jag, som ocksâ upprördes av detta fall, har ju redan, som lÄsaren pâminner sig, nedtecknat dessa dramatiska hÄndelser. I Ystad hade alla ÄmbetsmÄnnen pâ ByggnadsnÄmnden fâtt sig ett ordentligt kok stryk av en stackars Ärlig och uppriktig begagnad bokhandlare, som tvingats betala den fullkomligt hutlösa summan av 798 kronor enbart för tillstândet att fâ sÄtta upp en skylt utanför sitt antikvariat! Detta byrâkratiska pâhopp hade etsats sig fast i Holmes' vÄlkÄnda kÄnsla för rÄttrâdighet. Han kunde inte koppla av och jag sâg hur han led och plâgades av att stolta medborgare i Europeiska Unionen kunde bli behandlade sâ lumpet.

Holmes fick mottaga mycken sympati frân lokalbefolkningen för sitt sÄtt att lösa detta fall, men detta syntes inte kunna dÄmpa hans bedrövelse. Vid ett av besöken pâ Kiviks musteri hade Holmes till och med blivit applâderad av de övriga besökarna. En Fru Kant hade dÄrtill sagt honom nâgra mycket uppskattande ord men inget tycktes ha nâgon effekt pâ Holmes allt misserablare humör.

-Vi mâste förhindra att en sâdan praxis upphöjs till allmÄn lag, hade Fru Kant sagt kategoriskt och med visst imperativ.

Inte heller jag fick lÄngre nâgon ro av att se min vÄn i sâ dystert tillstând. Jag hade planerat att nedteckna de ytterst dramatiska hÄndelserna i samband med den tyske Kalkoneraren men kunde inte samla mina tankar i tillrÄcklig grad för att bearbeta mina anteckningar i denna komplexa hÄrva. Jag hade ju Även, kan man sÄga, ansvaret att omskriva hur Holmes hade löst fallet med de 214 döda grodorna, vilket arbete jag inte mer Än pâbörjat.

Vi lâmnade Skâne tidigare ân vanligt denna sommar och âtervÄnde till London. Trots det fina sensommarvÄdret vÄgrade Holmes följa med mig till kusten vid Eastborne och envisades med att sitta inne i sin appartement pâ Baker Street med fördragna gardiner. Min vÄn ville inte dela sina bekymmer med mig och var mycket tystlâten och inbunden. Han förde flitiga anteckningar, ât oregelbundet och jag tror han i ensamma stunder âter hÄngav sig ât sitt missbruk. Han blev magrare, ja rent av tanig och dyster och grâ till sinnes. Jag insâg att detta inte kunde fâ ostört fortsÄtta och bad att fâ, som vÄn till vÄn, komma med nâgra professionella râd betrÄffande hans hÄlsa.

-Holmes, sa jag, jag Är inte bara din vÄn utan besitter Även en viss professionel kunskap om mÄnniskors hÄlsa. Jag delar visserligen din oro över vart vÄlfÄrdstaten Är pâ vÄg nÄr en begagnad bokhandlare kan bli sâ illa behandlad. Snart brÄnner man vÄl böcker ocksâ! Men inget blir bÄttre av att Du dessutom mâr dâligt.

Holmes lyssnade utan större intresse till mina utlÄggningar om nödvÄndigheten av regelbundna matvanor, dagliga promenader och nya upplevelser. Jag sâg att hans sinne var annorstÄdes. Han föreföll t.ex. ytterst nervös och irriterad av att Mrs Hudson annonserade att man önskade lÄsa av gasmÄtaren.

-Det hÄr börjar bli explosivt, sa Holmes irriterat.

Det var verkligen inte likt min vÄn att förarja sig över sâdana trivialiteter och jag insâg att jag ju inte kunde lÄmna min vÄn i detta tillstând utan bad honom besinna det allvarliga i situationen och uppmanade honom pâ det bestÄmdaste att följa med mig pâ en resa bort frân London.

-Holmes, vad skulle Du tycka om att âka pâ kur och dricka brunn? frâgade jag.

Det slog mig att Baden Baden i Schwarzwald bara nâgra kilometer frân Rhenstranden och det angenÄma Alsace med Europas huvudstad Strasbourg utan tvekan var ett mycket lÄmpligt alternativ.

-Baden Baden, svarade Holmes, Är inget dumt alternativ. Jag har under nâgon tid sjÄlv reflekterat över att fara till Strasbourg men dâ detta kanske inte skulle visa sig vara helt utan olÄgenhet Är Baden Baden inget dumt alternativ alls. UtmÄrkt Watson! Du övertrÄffar inte sÄllan dig sjÄlv.

Det var dÄrför med utomordentlig stor tillfredstÄllelse som jag konstaterade att Holmes inte alls var negativ till denna idé. I sjÄlva verket förefall han ju rent av ivrig och tilltalad av dessa planer. Jag var naturligtvis förvânad och undrade i mitt sinne var orsaken till denna vindkantring lâg.

Det Är ju inte ovanligt att Holmes uppvisar tvÄra kast i sitt humör men en sâdan förbÄttring var verkligen goda nyheter. Holmes pâbörjade förberedelser tÄmligen omedelbart för vâr avfart. Han samlade ihop sina anteckningar i sin lÄderportjölj, packade sina tobaksgarnityr och rafsade ihop nâgra klÄder och förklarade att vad pâ honom ankom var han beredd pâ avfÄrd. Jag hade ju inte tÄnkt mig en sâ plötslig avresa men med hÄnsyn till min vÄn tÄnkte jag att det Är bÄst att smida medan jÄrnet Är varmt.

-Nu gâr vi, sa Holmes och öppnade ytterdörren.

Vi trÄngde oss förbi tre kvinnliga gasavlÄsare i trappuppgângen (sâ typiskt förövrigt att skicka ut flera stycken för att göra ett sâ enkelt arbete). Dessutom var deras uniformer helt nya, det sâg jag, och inte i vilken slarvkvalitet som helst heller. Jag fâllde kommentaren att det Är inte att undra pâ att gasrÄkningen Är lika hög som fakturan frân Rose's Tea Shop. Holmes betraktade de tre gasavlÄsarna, nickade bistert och var inte heller han, tydligtvis, tillfreds med detta slöseri.

Vi tog oss fram till drosktstationen i hörnet av Baker Street och Oxford Street. Holmes faktiskt halvsprang och vi blev bÄgge anfâdda. Sâlunda dÄr intog vi en droska och for avstad. Jag hade visserligen ingen packning men Holmes var ju sâ angelÄgen och jag tÄnkte att det nödvÄndigaste kan man ju numera köpa Även pâ europeiska kontinenten. Det Är ju faktiskt inte lÄngre ovanligt att finna bâde te, tÄta paraplyer och mustachwax i vÄlsorterade affÄrer âtminstone i de större stÄderna. De avskaffade tullgrÄnserna har ju ocksâ kraftigt förenklat möjligheterna att skicka efter varor frân ® back home ¯.

-Hur kommer vi fortast till Kontinenten? frâgade Holmes droskföraren.

Droskföraren râdde oss att âka direkt till Dover för att dÄr kliva ombord pâ tâget som skulle ta oss genom Eurotunnel till kontinenten.

-Denna vÄg Är den snabbaste pâstod han, eftersom att ta tâget frân Victoria Station visserligen teoretiskt Är nÄrmre men fÄrddatorn visar att det kan ta flera timmar att köra dit med all trafik.

-Gör det ni finner bÄst, sa Holmes.

-Flyget frân Heathrow Airport till Paris tar bara en halv timme men dâ lufttrafik trafikklarerarna i Bruxelles maskar kan man inte med sÄkerhet veta var man landar, sa droskföraren. De var inspirerade av EU byrâkraterna dÄr pâstod han och inget blev som man tÄnkt sig frân början.

Holmes irrade med blicken, blev allt ivrigare och uppmanade chauffören att skynda pâ. Att han inte var ensam i sin bedömning att det var bÄst att köra passagerare direkt till Dover var uppenbart, ty fler droskor följde i vâr vÄg. Min vÄns förÄndrade sinneslag var verkligen en kÄlla till begynnande förhoppning om att jag verkligen gjort honom en stor tjÄnst i att föreslâ denna ® utflykt ¯.

VÄl framme i Dover löste vi biljett och invÄntade tâget pâ perrongen. Vi var förvisso inte ensamma hÄr. Det Är mânga som vill âka TGV, snabbtâget som gör 300 km/t, genom tunneln under Engelska kanalen och vidare till Paris. Dâ detta var första gângen som jag gjorde denna resa var det inte utan förvÄntan som jag sâg fram emot den.

-Holmes, detta artar sig till en riktigt spÄnnande upplevelse, försökte jag uppmuntrande.

-Mer Än Du kan ana, sa Holmes

Holmes föreföll mest otâlig och vandrade oavbrutet fram och tillbaka pâ perrongen bÄrande pâ sin portfölj och undvek de andra vÄntande. Jag noterade att han sÄrskilt iakttog en grupp av tre kvinnliga tulltjÄnstemÄn i 40 till 50 ârs âldern, som uppenbarligen skulle medfölja tâget. De hade knutit upp sitt ljusa hâr under mössorna, upptrÄdde mycket diskret och vek nÄstan omÄrkligt undan ât vÄnster för att inte genera nÄr nâgon resande nÄrmade sig. Det var tre stiliga kvinnor och det förvânade mig egentligen föga att dessa blâ ögon fângat Holmes intresse.

NÄrvaro av tulltjÄnstekvinnor oroade mig trots allt nâgot, nu nÄr vi skulle âka utomlands.

-Holmes, frâgade jag försynt, Du har vÄl inte medfört nâgot som kunde förknippas med Dina periodvisa vanor.

Holmes fnyste och sa att detta Är inga vanliga tulltjÄnstemÄn utan EU ÄmbetsmÄn frân Kommissionens speciella undersöknings grupp i Bruxelles, som man inte nödvÄndigtvis skall utmana.

-Förresten, sa Holmes, Är de svenskor.

Även om jag pâ intet sÄtt ringaktar min vÄn's skarpsinne tÄnkte jag att ibland Är han verkligen helt upptagen med petitesser, min vÄn Holmes. Nu nÄr vi var pâ vÄg för vÄlbehövlig vila och rekreation och allt, dâ skulle han tvunget analysera en sâ vardaglig företelse.

-Men, sa jag till honom, de Är ju klÄdda i helt nya oklanderliga tulluniformer. De bÄr Även sedvanlig utrustning, mobiltelefon osv. Hur kan du pâstâ att de inte Är nâgra vanliga engelska tulltjÄnstemÄn?

-Min kÄre Watson, ser du lÄngden pâ antennen pâ deras mobiltelefoner, frâgade Holmes? Den motsvarar inte alls de frekvensband som engelska tullverket anvÄnder. De mâste alltsâ vara utlÄnningar. Men pâ engelsk mark fâr inte frÄmmande lands ÄmbetsmÄn upptrÄda i uniform, alltsâ mâste de komma frân ett EU organ. Eftersom de dessutom Är uppklÄdda i engelska uniformer tyder det pâ att deras uppdrag Är av speciell och hemlig natur, alltsâ direkt frân Kommissionen.

-Jag förstâr, sa jag, men hur kan du sÄga att de Är frân Sverige?

-Watson,deras uniformer Är som du sjÄlv pâpekade alldelses nya. De mâste alltsâ komma frân nâgot av de tre nya EU medlemmarna.

-Jo det Är nog riktigt, sa jag.

-österrike, Finland eller Sverige, som blev medlemmar först nyligen, har nu ekipperat sina ÄmbetsmÄn med EU utrustning. Du mÄrker mâhÄnda Även att de viker av ât vÄnster nÄr de möter nâgon annan person. I Europa Är det bara engel- smÄn och svenskar som beter sig sâ. Detta pâ grund av att dessa svenskar fortfarande har kvar vanan frân tiden dâ de hade vÄnstertrafik. För övrigt Är ju de kvinnliga Ämbetskvinnorna i 40 till 50 ârs âldern. Inget annat land Än Sverige anstÄllde tjÄnstekvinnor sâ tidigt. Dessutom âr de ju blonda med blâ ögon och inte utan nordisk skönhet. Min kÄre Watson, detta Är ju helt elementÄrt!

Nu anlÄnde tâget och Holmes och jag förberedde oss pâ att gâ ombord. Det var trângt och mânga resande som skulle med. Det Är ju ett höghastighets tâg och uppehâllet i Dover Är utomordentligt kort, endast nâgon minut. Vi fann snabbt vâr vagn. De tre tulltjÄnstekvinnorna hade uppenbarligen sittplats i samma vagn, för de gick före oss. Ja, de rent av trÄngde sig före pâ ett mycket opolerat sÄtt.

Se upp, Watson, sa Holmes, hÄr finns mycket underligt folk!

Jag kunde inte undgâ att förvânas av kvinnornas handlingssÄtt. Nu nÄr jag visste att de var av svensk nationalitet kunde jag inte riktigt förstâ att de bettedde sig sâ sydeuropeiskt! Svenskar Är ju tÄmligen civiliserade. Annat hade det ju varit med fransmÄn eller italienare- dâ hade man ju inte reagerat pâ samma sÄtt. Men svenskor- ja det gâr utför med kulturen Även i norra Europa! De tog god tid pâ sig och vi blev oroliga att vi inte skulle komma med. Holmes, som gick först av oss, bad mig först bÄra hans portfölj, ângrade sig sedan och uppmanade mig att gâ före honom och tryckte pâ sâ att tulltjÄnstekvinnorna nÄrmast ramlade in i cupén.

My dear ladies, sa Holmes, detta Är inget karnelvalstâg!

Jag tyckte nog att det var nâgot framfusigt av Holmes att bete sig sâ, men dâ tâget genast satte sig i rörelse insâg jag att Holmes handlat râdigt och att dessa moderna kvinnor verkligen behövde sig en lÄxa i hur man upptrÄder korrekt pâ ett tâg pâ engelsk mark.

Tunnelpassagen tog endast 17minuter, nâgot av en besvikelse. Nu var vi redan pâ europeiska kontinenten, i Frankrike. Tâget gjorde sina 300 km/t, det kunde man avlÄsa pâ en mÄtare i vagnen, men man hade inget intryck alls av att det gick sâ fort. Jag iaktog landskapet som sâ ofta Ändrade utseende. Holmes var största delen av tiden upptagen med sin anteckningar. Kl 1432 redan var vi framme vid Paris, Charles de Gaulle, dvs vid den nya TGV terminalen pâ den stora internationella flygplatsen.

Holmes och jag steg av tâget hÄr pâ Charles de Gaulle flygplatsen för att ta flyget till Strasbourg och dÄrefter en droska de 50 km till Baden Baden i den tyska förbundsrepubliken Baden Wurttemberg.

De tre svenskorna skulle tydligen till Strasbourg Även de, ty jag observerade att de hade platser lÄngre fram i flyget. Den yngre av kvinnorna, som mâste jag medge, Ägde en inte obetydlig charm, kÄnde tydligen igen oss och gjorde vissa vÄnliga försök att be om ursÄkt till Holmes för tumultet vid tâget. Hon hade helt uppenbart fattat en visst tycke för Holmes, som, antar jag, kan utstrâla en viss statsmannalik attraktionskraft pâ moderna kvinnor. Holmes var emellertid sâ till den grad kallsinnig att jag kÄnde mig manad pâminna honom om att den engelska polityren trots allt pâbjuder en viss artighet. Holmes förhâllande till det svaga könet âr ju, som jag flera gânger tidigare pâpekat, nâgot anstrÄngt. Denna nordiska skönhet, som möjligen nâgot till sitt yttre pâminde om Irene Adler, kunde emellertid inte undgâ att intressera Holmes, det konstaterade jag med visst intresse under resans gâng. Min vÄn trummade nÄmligen nervöst pâ sin portfölj med han i smyg iakttog den svenska kvinnan. Hade han inte rent av lite handsvett?

Alltnog nu befann vi oss, Holmes och jag, efter en tröttsam resa i Baden Baden. Vi hade tagit in pâ Hotel am Bahnhof och pâ kvÄllen nÄr vi bâda kÄnde en viss hunger begav vi oss till Kasino Parken för att dÄr inmundiga en lÄttare mâltid och pâbörja vâr kur. Holmes föreföll lÄttad över att ha anlÄnt till vâr resas mâl och jag var givetvis glad över att han syntes ha lÄmnat sitt tungsinne bakom sig. De ytterst angenÄma omgivningarna med promenadgângarna omgivna av vÄlarrangerade blomsterplanteringar, all grönska, bergssluttningen, vattenposterna och den vÄnliga ortsbefolkningen bidrog hel sÄkert till vâr begynnande sinnesfrid. Den började verkligen bra, denna konvalesence. Holmes var till och med upprymd nÄr han bestÄllde sin mâltid; en vildsvinfilé med spenat. Jag var inte missnöjd med hans val utifrân medicinska kriterier och anslöt mig med förtjusning till detta.

-Och att dricka? sporde der Kellner.

-Wasser, svarade jag innan Holmes hann övervÄga andra alternativ.

I Baden Baden pâ kur mâste man dricka vatten. Allt annat vore ju helt förfelat och detta insâg Även Holmes.

-Jag föredrar nog emellertid Sprudelwasser, sa Holmes, med kolsyra.

-Gazeifiée, förtydligade kyparen. Holmes instÄmde.

Mâltiden var utsökt, verklig ytterst delikat, som alltid i denna del av Europa. Ja stâr den rent av inte Skâne efter! Alsace i Frankrike och Schwarzwald i Tyskland, pâ var sin sida om floden Rhen, har i mycket en gemensam historia och en alldeles speciell kÄnsla för vad som den mÄnskliga naturen krÄver. Mat och utsökta viner, vatten till dryck och tvag, allt ingâr i den kroppens och sjÄlens helhet, som man hÄr sedan rommar-tiden förstâtt att vârda. Vi kânnde oss mycket belâtna, Holmes och jag, nÄr vi avslutat vâr mâltid.

-Det Är verkligen mycket gott det hÄr luxemburgska vattnet, sa Holmes.

Holmes har ju otvivelaktigt en viss erfarenhet och Är dessutom utomordentligt kunnig, men han var tydligen sâ nere att hans omdömme led. Jag instÄmde i att smaken verkligen var osedvanligt avstÄmd, men hade jag inte för en gâng skull faktiskt ertappat Holmes i att begâ ett misstag. Vi var ju faktiskt i Tyskland.

-Holmes, sa jag kanske en aning triumfartat, Baden Baden ligger i Tyskland och inte i Luxemburg.

-Min kÄre Watson, det vet jag, sa Holmes. Vârt utsökta dricksvatten, dÄremot, kommer frân furstendömmet Luxemburg. BortsÄtt frân att kyparen, som Är en student vid restaurang-och turist universitetet i Strasbourg, kommer frân Luxemburg, gör sin sommar praktik hÄr och Är son till Europakommissionens ord-förande Jacques Santer observerade du mâhÄnda att flaskan ur vilken kyparen skÄnkte vâr dryck inte var returglas.

Holmes!Stopp nu, nej det tÄnkte jag inte pâ, sa jag.

Eftersom alla drycker producerade i Tyskland tappas pâ just returglas mâste man dra slutsatsen att buteljen Är importerad, fortsatte Holmes Kyparen nÄmnde Även, som du hörde, att vattnet var ® gazeifiée ¯. Dâ detta Är franska förstâr vi enkelt att vattnet kommer frân antingen Frankrike, Belgien eller Luxemburg eftersom det inom EU edast Är hÄr man talar franska. I Belgien dricks mest öl och tappning av vatten pâ butelj anses bara fânigt. ® Gazeifiée ¯ betyder emellertid Även att kolsyra tillsats artificiellt och dÄrför kan vi utesluta Frankrike dÄr vattnet Är ® gazeuse ¯ dvs naturligt kolsyrat. Alltsâ mâste vârt vatten komma frân Luxemburg, vilket pâ intet sÄtt förringar vâr uppskattning av denna dryck.

-Elegant Holmes, sa jag, men oviktigt.

-Vatten Är vârt liv, svarade Holmes, och definitivt inte oviktigt.

-Jaja, men hur kan du sÄga att kyparen Är student vid ett restaurang universitet och rent av son till Europa kommissionens ordförande? frâgade jag.

-ElementÄrt, min kÄre Watson finns 20 miljoner arbetslösa i Europa idag. Man skulle dÄrför kunna förestÄlla sig att denne yngling hade ett temporÄrt sommar arbete. Ser Du, emellertid, den lilla förhârdnaden pâ hans högra pekfinger? Det tyder pâ att han, trots sin âlder, redan under lâng tid har hanterat tallrikar och liknande service. Han har dessutom, som Du nog mÄrkte ett nÄrmast professionelt sÄtt att servera, som han inte kan ha hunnit lÄra sig pâ annat sÄtt Än i en vÄlrenomerad skola. Den enda lÄroanstalten i regionen med tillrÄcklig kompetens Är just L'Ecole d'Hotelerie et Restauration i Strasbourg.

-Ja det hade jag möjligen kunnat lista ut om jag tyckt att det var viktigt, sa jag. Men son till Jacques Santer?

-Att han, liksom sin far, Är luxemburgare har vi redan konstaterat , sa Holmes. Att han dessutom Är son till nâgon Är inte heller svârt att lista ut, skÄmtade Holmes.

-Holmes var allvarlig! sa jag, son till Jacques Santer?

-Det vet du ju redan, sa Holmes.

-Vet jag?

-Det Är ju Du som har skrivit denna historia, sa Holmes. Jag kÄnner Dig som en person med en oeftergivlig intellektuell integritet. Det förvânar mig en smula att Du lâtsas inte veta utgângen av denna historia. Du har vÄl inte redan glömt det som Du nedtecknat? Det framgâr ju av handlingen vem han Är!

-Jo visserligan, sa jag, men vi har ju inte kommit dit Än. Var sak har sin tid, Holmes. Dessutom har Du inte ens yttrat dessa ord Än.

-Jag tycker det Är nâgot orÄttvist av Dig Watson att förringa mig pâ detta sÄtt, sa den odödlige detektiven bekymrat. Jag Är mer Än medveten om att det pâstâs pâ sina hâll att jag skulle vara fiktiv och inte finnas till. Sâdant prat sÄtter jag sjÄlv föga tilltro till eftersom jag tÄnker att jag tÄnker och följaktligen mâste finnas. Det Är sant, visserligen, att min levnad pâstâs ha intrÄffat för hundra âr sedan och dâ hade det som vi nu upplever överhuvudtaget Ännu inte hÄnt. Du kunde omöjligen ha nedtecknat det!

-Holmes, Du försöker komma undan sjÄlva pudelns kÄrna. Mycket har hÄnt sedan Dina dagar. Men, detta Är ingen diskussion om filosofiska spetsfundigheter utan en detektivhistoria. Nog nu med dessa vilseledande manövrar, sa jag. Nu fâr du förklara hur Dig bÄttre.

-Gâtor finns inte, sa Holmes, som om han besatt en djupare insikt. Man skall tiga om det som man inte kan veta nâgot om.

-Men Holmes, sa jag, vi Är mÄnniskor och hÄnvisade till vad vi kan förstâ och dÄrför tycker jag det Är högst legitimt att avkrÄva Dig en för oss andra rimlig förklaring eller Är det kanske sâ att till och med Du inte besitter tillrÄckligt med sprâkregler för att beskriva det som Är ® uppenbart ¯?

-Det Är i sjÄlva verket sprâket som sÄtter grÄnserna för verkligheten, sa Holmes. Det Är Du, Watson, som har format beskrivningarna om mig och vâra besvÄrliga fall. DÄrmed befinner vi oss i en verklighet som Du har skapat, som vi delar och inte kan undkomma.

-Att ha varit eller att inte ha varit, sâ att sÄga, retades jag.

-Watson, var inte otidig! protesterde Holmes, men jag ger Dig rÄtt i att denna, en av mina mânga speciella undersökningsmetoder, kan vara mera tillÄmplig i mera komplicerade fall. Du minns vÄl hur vi löste ® mysteriet med den osanna lögnen i Heidelberg ¯ förra âret, som Du Ännu inte har nedtecknat, sâ vitt jag vet, genom att strikt hâlla oss till detta logiska regelverk.

-Holmes, jag tror inte att mina lÄsare Är helt mogna att följa dessa revolutionerande metoder Ännu, invÄnde jag. De uppskattar troligen mer vanligt sunt förnuft. För deras skull skulle det dÄrför vara en fördel om Du ville ha vÄnligheten att ge en helt vanlig förklaring! Pâ sâ sÄtt kan jag nedteckna det som nu sker och allt fâr en mera trovÄrdig inramning.

-Ja dÄri ger jag Dig rÄtt, sa Holmes, det Är isanning ytterst mÄrkligt att de nya metoderna inte pâ nâgot sÄtt Ännu tillÄmpas. Mânga av vâr vÄrlds plâgande problem hade dâ varit lösta sedan lÄnge. Detta trots att flera dussin ytterst kompetenta personer har fortsatt att utveckla metoderna. Jag tÄnker dâ speciellt pâ mina vÄnner i Wien och Cambridge, med vilka jag senare har utbytt mina tankar. Ärligt talat, Watson, besitter vi inte nu egentligen alla de intellektuella verktyg som behövs? Är det inte underligt att jag som kommer frân förra seklet kÄnner dessa metoder bÄttre Än dagens beslutfattare? Detta Är inte tillfredsstÄllande. Tiden rinner ut och jag vet verkligen inte hur vi skall bete oss för att dessa metoder skall finna allmÄn spridning.

-Min vanmakt Är sâ stor som Din, sa jag, det Är sorgligt.

Jag bekymmrade mig âter för min vÄns tillstând, som nu âter föreföll mig inge oro.

-Hah, utbrast Holmes, vi fâr inte ge efter för ljusets fiender och Ägna oss ât mystisism. Jag vill dÄrför pâminna Dig om att utanför den restaurang som vi nu frekventerar stâr, som Du sâg nÄr vi kom, en Harley Davidson motorcykel med sidovagn och diplomat skylt frân Luxemburg, fortsatte Holmes. Dâ alla gÄsterna hÄr, som Du sjÄlv ser, Är pensionÄrer och knappast kör motorcykel kan vi dra slutsatsen att den tillhör vâr kypare och att han Är son till en diplomat. Hans serveringsskjorta Är dessutom broderad med ® Santer ¯ sâ det hela var egentligen inte sÄrskilt svârt, eller hur, Watson.

Holmes var som vanligt inte alls sÄrskilt glad över att fâ visa sin slutledningstalang. Jag, dÄremeot, kÄnde mig som vanligt en smula tillplattad. StÄmmningen vid bortet blev âter nâgot betryckt, men denna gâng pâ grund av mig.

-Skulle det vara nâgon idé att be Er far om en tjÄnst? frâgade Holmes kyparen. Dâ jag inte Är helt sÄker pâ att man numera minns mina gÄrningar ser jag ingen annan möjlighet Än att anlita nâgon samtida. Jag inser, med hÄnsyn till att jag kommer frân 1800-talet, att mitt inflytande kan vara begrÄnsat, menar jag.

-Även Ert rykte har föregâtt Er, Herr Holmes svarade kyparen artigt, det skall nog visa sig görligt. Jag skall meddela min far om Ert Ärende. Han förstâr betydelsen av att vara uppriktig och med sin tid.

-Mycket kan jag lova, sa Holmes, och uppriktighet har aldrig varit min svaga sida. Att vara samtida kan visa sig vara vÄrre.

-Ska vi gâ o bada, sjöng plötsligt Holmes morgonen dÄrpâ under frukosten pâ ett för mig obegripligt tungomâl. Shall we go and have a bath?

Var fick han det ifrân? Jag tyckte att jag hade hört melodin förut. Var det inte bland studenterna i Lund i Sverige den siste april? Jo helt visst frân ett spex.

Bortsett frân detta var förslaget nu inte helt befÄngt. Det Är just i Baden Baden man bör gâ och bada. Redan de gamla romarna uppskattade de vÄlgörande och helande baden i vattnet frân de varma kÄllorna, som springer direkt ur berget. En hÄlsokur pâ ett av badhusen innefattar t.ex. 16 stationer med kall, varm, salt, turk, bastu, gyttjebad, massage och sâ vidare.

Sagt och gjort vi gick o bada. Man trÄder in, efter att ha avlÄmnat sina klÄder i receptionen, i gemensambadet dÄr alla besökare badar tillsammans. Det Är flitigt besökt och denna dag var inget undantag. Jag konstaterade med viss förfÄran att vâra ® bekanta ¯ de tre tulltjÄnstekvinnorna Även var dÄr.

Baden Är helt utan baddrÄkt och jag mâste erkÄnna att jag till fullo förstod Holmes dâ denne, nÄr han fick syn pâ den yngre svenskan, helt resolut vÄgrade lÄmna ifrân sig sin portfölj. Han bar den med sig genom alla badstationerna och den fullgjorde inte sÄllan sitt skylande syfte. Min lekamen uthÄrdade med viss möda de olika baden och Även Holmes sâg avslappnad ut. Efter genomgângen kur vilade vi ut i Vattenbaren, dÄr vi naturligtvis inmyndigade flera bÄgare av kÄllvattnet som sprang direkt ur berget. Inget luxemburgskt vatten den hÄr gângen.

-Herrn Holmes, Herrn Holmes ropade en av badvakterna. Herrn Holmes, a message for you, repeterade han pâ nÄra perfekt engelska.

Holmes rynkade pâ nÄsan och gav sig till kÄnna. Budskapet visade sig vara en man med sympatiskt yttre och en uppenbar inre resning i egen hög person.

-Goddag Herrn Holmes, jag ber verkligen om ursÄkt för att störa Er och Er kollega Doktor Watson. Jag förstâr att jag kommer vid en olÄglig tidpunkt, sa mannen och tittade undvikande ned pâ Holmes' portfölj. Mitt namn Är Zeiss. Jag driver ett repslageri i Strasbourg och Är samtidigt svensk konsul dÄr. Jag skulle inte drömma om att besvÄra pâ detta sÄtt om det inte var i ett synnerligen angelÄget Ärende.

Konsul Zeiss var helt tydligt upprörd. Han pratade omvÄxlande tyska, franska och nâgra ord engelska i en salig blandning.

-En svensk europa-parlamentsledamot frân Miljöpartiet, Per Gaggton, tror jag han heter -jag pratar inte svenska sjÄlv- har âterfunnits bakbunden hos Chez Yvonne, en weinstub helt nÄra katedralen i Strasbourg, med vÄssad tunga. Nâgon har nesligen skurit bort lÄdret pâ hans trÄskor och dagen före var det hans sekreterare som befanns svârt bunden om hÄnderna i Europa parlamentets plenissal. Tydligen har man anvÄnt rep frân mitt repslageri och jag befinner mig, som ni, Monsieur Holmes, förstâr, i en nâgot ofördelaktig dager.

De tre kvinnorna nÄrmade sig och avsâg tydligen att sâ sakteliga avsluta sin kur. Holmes var uppenbart förlÄgen över sin belÄgenhet och brist pâ anstÄndighet ty han Ägnade inte pâ nâgot sÄtt erforderligt intresse ât Konsul Zeiss.

-Att nâgot sâdant skulle intrÄffa har jag misstÄnkt nâgon tid, sa Holmes kort. Vill Ni vara sâ vÄnlig och taga plats hÄr, Monsieur Zeiss medan Doktor Watson och jag âterfinner vâr vÄrdighet och klÄr pâ oss. Ett glas vÄlgörande vatten kan jag anbefalla.

Jag skyndade mig att klÄda pâ mig i omklÄdningsrummet och âtervÄnde till vattenbaren. Av Monsieur Zeiss var emellertid inte ett spâr att skymta. Han var som uppslukad av jorden. Holmes tog god tid pâ sig, tyckte jag. Han brukar ju förstâ nÄr det Är allvar. Och detta Ärende föreföll mig nog sâ allvarligt. En EU parlamentariker med vÄssad tunga! Jag hade kanske överreagerat, emellertid, eftersom Holmes inte visade nâgot tecken till brâdska. Jag igenkÄnde hans stÄmma dâ han grymtade nâgot i omklÄdningsrummet. Var det inte nâgon som fnittrade ocksâ? Jag blev lÄtt otâlig men tÄnkte att med hÄnsyn till Holmes hÄlsa var det ju egentligen sâ mycket bÄttre att vi inte engagerade oss i denna frâga. Faktiskt riktigt skönt dessutom att konsuln tydligen inte lÄngre pârÄknade nÄgon hjÄlp frân oss.

-Har Herrn Zeiss redan gâtt? frâgade jag retoriskt badvakten för att försÄkra mig.

-Menar ni den franske besökaren som var i sÄllskap med de kvinnliga poliserna? undrade badvakten. Jo, han gav sin ivÄg strax före tvâ av dem. De föreföll alla ivriga att komma ivÄg. Den tredje kvinnan Är kvar hÄr, tror jag, svarade han.

-De Är svensk...., försökte jag sÄga nÄr Holmes anlÄnde och hejdade mig.

-Ja, i mitt yrke fÄr man se ett och annat, det kan jag försÄkra herrarna, sa receptionisten.

Detta intermezzo förvânade mig föga. Det finns ju mycket underligt folk pâ kontinenten och man gör klokt i att undvika att bli indragen i deras mellanhavanden. Med de avskaffade passkontrollerna kan ju vem som helst ta sig över grÄnserna med alla sina skumraskaffÄrer. FransmÄn, tyskar ja rent av itelienare finner man numera överallt. Mânga av dem talar dessutom inte ett ord en- gelska.Vi var ju hÄr för att dricka brunn och vila upp oss. Jag tyckte faktiskt att Holmes redan sâg bÄttre ut. Nâgra veckor hÄr i lugn och ro skulle utan tvekan âterge oss bâda vâr forna energi och vitalitet.

-Watson, hÄr Är ingen tid att förlora, ropade Holmes! Jag fruktar det vÄrsta, vi mâste omedelbart bege oss till Strasbourg. Ingen tid fâr gâ till spillo!

Holmes rusade rusade âstad och jag följde honom motvilligt. Vi varseblev en droska utanför radio Viktorias kontor. En kameraklÄdd man steg ur och sprang in i Viktorias lokaler och vi försökte ta droskan. De tre kvinnliga tjÄnstemÄnnen trÄngde sig emellertid igen före. Holmes envisades inte utan lÄt det hela passera, vilket jag tyckte var onekligen storsinnt. Holmes kan ibland vara riktigt galant.

-Tillât mig att vara till tjÄnst, sa plötsligt en röst som vi kÄnde igen. Det var den unge Santer som iklÄdd lÄderklÄder med sin hjÄlm under armen stod i begrepp att starta sin motorcykel med sidvagn. Ni mina herrar kan âka med mig till Strasbourg. Jag förtsâr att Ni Ämnar Er dit skyndsammast.

Jag började tycka att hÄndelserna gick mig ur handen och sâg dessutom med förfÄran pâ motorcykeln. Holmes hoppade upp pâ cykelns sits och pekade menande ât mig pâ sidvagnen.

-Till Strasbourg i en hast, ropade Holmes till den unge Santer, som pâ nâgot sÄtt förstod att det verkligen var brâttom. Holmes har en inre kraft som han förmâr överföra till andra utan att anvÄnda mânga ord.

Ekipaget svÄngde av in pâ gâgatan och kryssade mellan de flanerande promenörerna, förbi vattenposten och grönsaksstândet ut pâ huvudgatan. Han accellererade sin Harley Davidson dâ vi nâdde Autobahn och med 170 km/t blâste det svârt av farten. Holmes kappa slog i fartvinden. Hans hatt tog jag hand om i sidvagnen. Jag försökte glömma min prekÄra situation men jag mâste medge att min rÄdsla tog ut sin rÄtt. Som tur var tog det inte ens 20 minuter att nâ den tyska grÄnsstaden Kehl. Vi passerade Europabron och var sâ i Strasbourg. Katedralens röda siluette reste sig i centrum med sitt ensamma torn. Klockan var fem över ett ungefÄr och staden verkade helt stilla och nÄstan övergiven.

-Var Är alla mÄnniskor? frâgade jag Holmes.

-Det Är lunchdax och alla sitter och Äter, mumlade Holmes till svar. Vi Är i Frankrike nu, Watson.

Jag mÄrkte att han var mycket, mycket spÄnd och att hans tankar var pâ annat hâll. Jag föredrog dÄrför att inte störa honom med mina frâgor. Jag var givetvis mycket förundrad över att vi âter givit oss ivÄg hals över huvud. Utan bagage och allt, endast Holmes portfölj var med, men den rymde ju inget utom hans anteckningar. Mitt mustaschwax hade jag lÄmnat pâ Hotel am Bahnhof- det var verkligen förargligt. Jag kunde inte undvika att njuta av âsynen av den vackra staden. Vi passerade den gamla stadskÄrnan med alla sina medeltidshus i korsvirke. Vi âkte förbi Place de la République med sina mastodont byggnader i massiv sten, uppförda i slutet av 1800 talet under epoken dâ staden tillhörde Tyskland. Vi âkte förbi den gröna oasen, parken Orangeriet.

-Till Europadomstolen för de MÄnskliga RÄttigheterna, ropade Holmes till vâr chaufför. Den Är alldelses nybyggd och liknar en flodângare pâ Missisippi. Den ligger pâ andra sidan bron frân Europarâdets kollossala byggnad i nÄrheten av det nya Europa Parlamentet, förtydligade Holmes. Det gâr inte att ta miste pâ!

Motorcykeln svÄngde av lÄngs Quai Jaquotot och passerade verkligen byggnaderna som Holmes beskrivit.

-Hur kan du kÄnna till Strasbourg sâ vÄl, Holmes? frâgade jag. Har du varit hÄr förr?

-Min kÄre Watson, detta Är Europas huvudstad, kÄnd för sina demokratiska europeiska institutioner i den enskilda EU medborgarens tjÄnst. I bjÄrt motsats till det överbyrâkratiska Bruxelles kan jag tillfoga, sa Holmes. Det vore vÄl nÄst intill besvÄrande underligt om jag inte kÄnde till min egen huvudstad!

Nu bromsade droskan in vid den pampiga trappan vid Europadomstolen för de MÄnskliga RÄttigheterna. Holmes hade redan förberett avstigning och vi klev av respektive ur, ja vi rent av kastade oss av motorcykeln och ilade uppför trappan in i foyén dÄr receptionisten hejdade oss.

-Fâr jag frâga om naturen av Ert Ärende hÄr hos oss? sporde receptionisten. En guidad turistrundtur pâbörjas kl 1500 i morgon.

Receptionen var full av reparatörer i vita overaller, som arbetade med kopiemaskinen. I korridoren bakom stod ett tjugutal dörrar pâ glÄnt och man kunde skymta ett otal advokater, som vÄl var i fÄrd med att förbereda diverse Ärenden. Holmes observerade snabbt och med visst intresse reparatörerna och det sâg ut som om han hyste sympati för deras arbete.

-Monsieur Santer, ropade Holmes. Jag Är Sherlock Holmes och detta Är Doktor Watson. Monsieur Santer uppehâller sig hÄr idag om jag inte missminner mig.

-President Santer Är i egenskap av ordförande i Europakommissionen en mycket upptagen man, svarade receptionisten nÄrmast snorkigt.

-Förstâr ni dâ inte mÄnniska att det Är en frâga om mÄnsklig vÄrdighet och rÄttvisa? röt Holmes som nu blivit röd i ansiktet. Var Är Monsieur Santer? Det Är av yttersta vikt att vi fâr trÄffa honom omedelbart. Ett hiskeligt övergrepp Är pâ vÄg att begâs. Endast Doktor Watson och jag finns kvar att förhindra detta fruktansvÄrda brott!

Döm om min förvâning nÄr en ambulans med blâ pulserande lampor stannade framför Europadomstolen. Ambulanspersonalen öppnade bakdörren och bar ut en man pâ bâr. De fortsatte upp för trappan och kom in i foyén.

-Detta Är Per Gaggton, svensk EU parlamentariker för Miljöpartiet, förklarade ambulansföraren. Han insisterar pâ att nÄrvara vid dagens session trots att han Är kraftigt invalidiserad av att nâgon sâ vÄssat hans tunga att han knappast kan föra nâgons talan. Hans sekreterare fick sina hÄnder sâ hârt bakbundna att hon inte lÄngre kan skriva maskin.

-Scha i â o ada, lullade Per pâ sin bâr. Han var nâgot nerdrogad av smÄrt-stillande medel i kombination med den Gewurztraminer han sköljt ned gâslevern med till lunch. Per hade ett förflutet i studentpolitiken i Lund och hade vÄl av misstag snappat upp denna spexmelodi dâ han förklÄdd till folkpartist en gâng av ren slump bevistat ett spex i tron att det skulle vara pornografisk höglÄsning arrangerad av Liberala studentklubben.

-HÄr ser ni sjÄlv, sa Holmes till receptionisten. Per Gaggton Är inte i stând att bidraga till en lycklig utgâng av detta fall. Ni mâste genast ge oss tillstând att sammantrÄffa med Monsieur Santer. Jag Är till och med villig att, om tillfredstÄllande och lÄmpliga garantier ges, överlÄmna mina anteckningar till domstolen.

Hissdörren öppnades och ut steg de tre svenska EU tjÄnstekvinnorna. Monsieur Zeiss syntes inte till.

-Mr Holmes, vi företrÄder Monsieur Santer och fâr jag dÄrför be Er omedelbart överlÄmna Edert material till oss, sa den Äldre kvinnan.

Den yngre, som var i 40 ârs âldern, hade tydligen tappat sin mössa, ty hennes blonda hâr var nu nedslÄppt och hon sâg verkligen inte illa ut. Holmes granskade de tre och stÄllde sig sâ att den yngre kom nâgot avsides.

-Att överlÄmna detta mateial till Er, min bÄsta dam, Är helt och totalt uteslutet, sa Holmes. Mina anteckningar Är avsedda uteslutande för Monsieur Santer personligen och jag Är beredd att försvara detta med all den heder jag kan uppbringa! Inget förefaller mig smutsigare Än det byk ni, mina damer, har hÄngivit er ât, sa han och spÄnde ögon i den Äldre. Detta Är i sanning en skam för hela Bruxelles byrâkratin. Ni har â det grövsta gjort vâld pâ sjÄlva grundidén i EU, att mÄnniskor skall fâ möjlighet leva sitt liv och att söka sin lycka i fred och frihet utan övergrepp frân politisk överhöghet och statsextremism. UtklÄdda till gasavlÄsare i London, tulltjÄnstemÄn i Dover och attraktiva moderna kvinnor i Baden Baden, pâ dessa sÄtt har ni försökt att otillbörligen tillskansa er mina personliga anteckningar om denna affÄr och förhindra att rÄttvisa skipas genom överklagande.

Kvinnorna började se slokörade ut och tittade ned.

-Ni har till râga pâ detta tillfogat en av Sveriges EU parlamentariker en för honom oförglömlig beta, fortsatte Holmes. Sâ gör man inte Även om, och detta Är jag övertygad om, det finns nâgra som inte anser betan tillrÄcklig. Mr Gaggton har gjort sig kÄnd som en potent kritiker av Bruxellesbyrâkrati och förtjÄnar ett visst erkÄnnande för detta Även om han Ännu inte alls förstâtt visionen av ett multikulturellt Europa i fred och rikedom. Pâ intet sÄtt bör man emellertid vandalisera nâgons trÄskor och ge sig till att vÄssa deras tunga. Att ovan pâ detta sabotera kopiemaskinerna och sâlunda helt omöjliggöra ett rÄttvist överklagande av ett Ärende Är verkligen inte förenligt med EU's universella ideal. Fâr jag pâminna om Europas stolta tradition av etisk filosofi.

Det gick som ett sus genom rummet. Receptionisten sâg upp och alla advokaterna tittade ut genom sina dörrar i korridoren, ja de stirrade pâ Holmes. Man nickade instÄmmande.

-Monsieur Holmes, det Är mig en Ära att Äntligen höra en sâ distingerad person uttala dessa ord, yttrade en person pâ franskbruten engelska i det att han nÄrmade sig oss. Tillât mig fâ tilldela Er, Herr Holmes, ett sÄrskilt EU medborgarskap trots att Ni tillhör tiden före de förfÄrliga vÄrldskrigen.

Holmes böjde nacken och jag tror han var rörd.

-Detta behöver verklig lyftas till ytan, fortsatte han. Jag tror att en ny era Är född och att Strasbourg, med sin tradition av rÄttrâdighet och mÄnsklighet, nu bör ta över de vÄsentliga funktionerna inom EU frân Bruxelles.

Det var Monsieur Santer, president för Europa Unionens Kommission, i egen hög person som talade. Bakom honom supplementerade Monsieur Zeiss.

-Monsieur Zeiss, som jag kÄnner som en rÄttskaffens och uppriktig person, har denna morgon sökt upp mig och för mig beskrivit detta beklÄmmande fall, forstsatte President Santer. Jag har pâ hans inrâdan uppskjutit dagens session i avvaktan pâ er ankomst, Monsieur Holmes. Jag Är beredd att utöva min auktoritet pâ erforderligt sÄtt om Monsieur Zeiss beskrivning visar sig korrekt. Mister Holmes, kan jag nu fâ se Edra anteckningar.

Per Gaggton kved svârt och vred sig fram och tillbaka pâ sin bâr. Reparatörerna hade just lyckats befria kopiemaskinen frân nâgra tjocka lÄderbitar med tofsar pâ, som fullkomligt blockerat maskinen och som saboterat allt arbete pâ Europeiska Domstolen för MÄnskliga RÄttigheter under flera dagar.

-Mia tÄskor, kved Per Gaggton. LÄret Ä fân mmmina sko.

Han reste sig halvt upp frân bâren och ambulanspersonalen fick ingripa och tvinga ned honom igen.

-Ni mâste vila, Monsieur Gaggton, sa de. Och absolut inte gagga mer Än vad Ni brukar! Ni mâr bÄst av att hâlla tyst.

Holmes lÄmnade sina anteckningar till M Santer, som genast lÄste igen dem noggrannt.

-Sâ hÄr fâr det inte gâ till, sa Monsieur Santer. Ett sâdant solklart fall av staltigt övergrepp har jag de facto sÄllan skâdat. Jag nÄrmast vÄlkomnar denna möjlighet att fâ statuera exempel mot en av vâra medlemsstater. 798 kronor för ett tillstând att sÄtta upp en skylt! Fullkomligt hârresande! Det Är med verklig och innerlig entusiasm som jag kommer att kraftfullt agera och föra talan personligen för denne modige bokhandlare frân Ystad vid Europeiska Domstolen för MÄnskliga RÄttigheter. Jag Är sÄker pâ att Domstolen kommer att fÄlla svenska staten och tvinga densamma att âterbetala denna summa med rÄnta till sin rÄttmÄtige Ägare. Att fâ sÄtta upp en skylt Är ju nÄrmast att betrakta som en yttrandefrihet och skall naturligtvis inte vara behÄftat med avgifter i denna storleksordning. Monsieur Holmes jag tackar Er för att ni sâ vÄl har förberett detta överklagande.

-Ytterst vÄnligt av er, Monsieur Santer, sa Holmes. Det var sâ att under Watsons och mitt uppehâll i Skâne i somras hade vi förmânen att fÄ trÄffa en viss fru Kant, svenska men bosatt i Strasbourg sedan sex âr. Hon hade i sin tur pâ sin semester i Skâne förfÄrats av detta fall. Fru Kant Är passionerade lÄsare av antikvarieböcker och hade vid en av sina inköpsrundor hos antikvariaten hört talas om denna beklagliga historia. Vid ett besök pâ Kiviks musteri hade jag möjligheten att fâ vÄxla nÄgra ord med Fru Kant, som menade att man mâste söka pudelns kÄrna i denna affÄr och lade fram en övertygande plan för ett överklagande.

-Fru Kant's djupa engagement i denna sak har fâtt mig att agera kraftfullt och jag sâg ingen annan möjlighet, som svensk konsul, Än att pesonligen kontakta Europa Unionens President, Monsieur Santer, sa Monsieur Zeiss.

-Monsieur Santer, sa Holmes, jag Är glad att annonsera att ni redan har âterstÄllt min högaktning och respekt för Edert ytterst viktiga arbete att garantera en rÄttvis och mÄnsklig framtid för alla EU medborgare byggd pâ solidaritet och medmÄnsklighet Även frân administrationernas sida. Jag Är uppriktigt stolt över att fâ lÄmna mitt lilla bidrag till denna strÄvan. Jag ser med förtröstan fram emot att historien skall fâ ha sin gâng. Pâ ingen annan plats pâ detta jordklot har den enskilda mÄnniskan sâ garanterat sina rÄttigheter som hÄr inom EU.

Holmes gick med pâ att följa med tillbaka till Baden Baden, dÄr vi fortsatte vâr avbrutna kur. Min vÄn var nu en helt annan person och jag började kÄnna igen hans sprituella och vÄlvilliga sinnelag. Han hade emellertid uppenbarligen sâ upprörts av historien med den begagnade bokhandlaren att han helst inte ville kommentera den till och börja med. Han föredrog att vara för sig sjÄlv pâ kvÄllarna och tog tydligen lânga promenader eftersom han ofta var försvunnen till lângt in pâ smâtimmarna. NÄr en vecka passerat tog jag emellertid mod till mig och började stÄlla nâgra frâgor till Holmes, för att klara ut nâgra oklarheter i denna affÄr, som jag, om jag skall vara helt Ärlig, inte sjÄlv Ännu helt förstâtt.

-Holmes, frâgade jag min vÄn en kvÄll nÄr vi satt och drack ett glas vatten, hur kunde du veta att överklagandet av bokhandlarens Ärende skulle komma upp den dagen? Och hur kunde Monsieur Zeiss veta att vi befann oss pâ ett badhus i Baden Baden?

-Watson, min kÄre vÄn, sa Holmes. Den byrâkrati vi just sâ framgângsrikt bekÄmpat utövas ju av enskilda individer, bâde manliga och kvinnliga. Enskilda individer som, som vÄl Är, inte i lânga loppet kan förmâs att agera som statsmaskiner. I detta fall var vi dessutom turligt nog konfronterade med en yngre modern Ämbetskvinna, som, Är jag glad att avslöja i fullt förtroende, inte var helt oemottaglig för en mera mogen och kulturell erfarenhet. Hennes namn var dessutom Irene. Min diskretion, som Du förstâr, förbjuder mig att nÄrmre precisera dessa förhâllanden. Lât oss nu lÄmna detta Ämne bakom oss och istÄllet njuta av vârt glas vatten.